Hellre en idiot...

Kl 9 på morgonen jag sjunker i en obekväm fåtölj. Halv vaken, lite anfådd - har spungit för att komma i tid, torts allt så brukar jag oftare gå och lägga mig vid den tiden, inte gå till psykologen. En lång tystnad sätter igång. Jag undrar ska hon inte fråga mig något? Typ, vad har du på hjärtat idag eller hur har du mått sedan sist? Nopp inget. Jag blir små sur på Gunillas tystnad och ofrivillgt sätter igån med allt klagande. 45 minuter efter ber hon mig att avsluta och säger att tiden är snart slut. ABRIII, ÄR DET HÄR JAG BETALAR FÖR - PRATA SJÄLV?! Jag ler och tackar för mig (bittert undrar jag för mig själv varför jag tackar henne och inte mig själv). Okej Gunilla du ska få två chanser till, efter det kan du fan råna någon annan, ifall du inte säger något vettigt.

Och en sak till i sökan av ny tillvaro har jag blivit galen och klippt mig kort!Ja, det har jag, ångrar inget, men fan måste vänja mig. Bilder på det galna kommer imorgon. Hur som helst så har jag backup, löshåret!