Hellre en idiot...

Kära blogg! Ja,jag vet det har slarvats med inlägg. Men det har inte varit brist på historier, allt från att man blir utpekad på sture och blir nekad inträde till att man har blivit deltids model. Man kommer synas på Åsös höstkatalog! Autografer kan ordnas efter önsekemål! Men allvarligt talat så kommer jag tillfälligt sluta blogga och spara på internetcafé och på tålamod som tar slut när jag försöker blogga från systers iPhone. Snart har jag en dator och då jävlar- sanningen ska fram! Systrarna motsats ska göra en blogg tillsammans och ni som undrar vad vi håller på med får hänga med "kaninerna på stan"! Och då menar vi inte kåta kaninen utan kaniner som har råkat hamna på stan och blivit helt höga på livet! Vi hörs snart!

Blogg morsan åker imorgon! Tur det, för att än så länge har vi inte bråkat,men det kokar i kastrullen då och då! Så imorgon är jag fri igen...och det betyder bara en sak. Måste avbruta allt snurrar, jag har fått en vana att att bli aspackad på tre glas vin!Alltså som vanligt då.

Blogg. Livet leker, imorgon Paris! Det var ett tag sedan,men man glömmer aldrig känslan. Hoppas på att få uppleva den igen. Möta våren där är drömmen. Kanske inte på den romantiska sättet i nyförälskelse, men minst lika bra går det att uppleva Paris med min mor. Tillbaka på lördag, vet inte om jag kan hålla mig från utelivet, jag väntar tills hon somnat, sedan vi kör...kanske...dessa onda tankar tar över dem snälla. "När mamma är här ska jag ta det lungt"...men vad ska jag göra!Får ont i kroppen!Jag vill dansa, saknar min onda onda tvillingsyster och min systermotsats!

Sitter i Arlanda och väntar på kära mor. Fattar bara inte varför jag är här två timmar innan ankomsten. Hur som helst torsdagen på Spy bar sitter kvar i kroppen. Jag har min hörna där, min egen vakt och det händer alltid något kul. Egen vakt för att läskiga kvinnligavakten står alltid och stirrar på dansgolvet. "Min syster är rädd för dig, borde hon vara det?!" -  sa jag en gång på fyllan till henne och blev nästan utslängd. Igår var det dagen från helvetet, människor med kortstubin borde inte få vara runt mig, jag har egna problem att lösa. Trots allt så har jag märkt att människor som fular sig mot mig kommer inte åt mig på djupet som förut. Jag jobbar på att inte bry mig om sånt som jag inte kan påverka eller har någon nytta av. Det ända jag bryr mig om just nu att min mamma är snart här...

Nej jag har inte vaknat nyss!jag har bara inte sovit! Lyckad kväll? Absolut. Fortfarande full, men helt mig själv. Jag vill inte sova, jag vill vara här och nu varje minut!

Blogg. Sitter på jobbet väntar på att alla "trevliga" ska rusa in. Igår brände jag mig till tårar. Jag grinade mer än vad jag brände mig, tydligen så har jag blivit tönt. Eller mer mig själv, inte så tuff längre va! Igår tillbringade jag kvällen själv med boken i handen, jag hade en vit kväll. Fast jag var nära att ta ett glas..."Utan döden finns inte nuet. För att en ny stund ske, måste den andra dö,för att en ny känsla ska föddas, måste den andra dö..." stog det på en av raderna. Idag ska vi försöka oss på Spy bar, hoppas jag är glömd, ska försöka hålla låg profil. Försöka. Min kära mor är i Moskva och imorgon får hon svar om hon får visum. Om allt går det som det ska, så är hon här på lördag!   

Besvikelsen. Den svider i knäna har jag upptäckt. Men den var inte så stor eller viktig, så det gick över ganska fort. Som tur. Så hellre desperat efter spänning än halv levanade, det har jag kommit fram till. Jag är singel! Att vara själv är inget jag är vann vid och just därför det är något jag måste öva på. Jag har mig själv, det är ju en av dem bästa saker redan. Konstigt nog så längtar jag ofta till något tryggt, någon som vill ha just MIG. Men när den dörren öppnas och en fin kille bjuder in mig...Jag vill inte in i hans trygga trygga hem, väggar är som alla måsten, alla får och alla får inte! Jag vill springa därifrån, jag vill springa fritt som en vildhäst utan ägare, utan måsten och jag vill att "han" ska springa fritt bredvid. Jag vill aldrig bygga trygghetsväggar runt oss, jag vill att vi ska springa fritt bredvid, för att vi vill...  

Jag måste vara säker på att ingen har glömt hur jag ser ut!!

Har någon sätt Gula villan??? I fredags helt oplanerad, helt ensam och så jävla nöjd med livet drog jag till Univirsiteten i sök efter Gula villan. Jag kom fram helt packad efter all sökande...hur som fallet jag blev upplyst igår. Efter min homeparty! Jag är grym på göra goda shots och att det lönar inte alltid sig för mycket engagemang. Iallafall så vet jag hur jag ska fira min kommande födelsedag. Med mina kära systrar - ONLY! Nu ska jag dra och fika med min bästa exsambo ever. Livet som singel är underbar,jag älskar att älska mig själv!

15 minuter kvar att surfa! Vårkänslor bubblar. Syter annorlunda är i Paris just nu! Och ni vet alla vad som händer hemma när barnen är bortresta. Yes man står på huvudet. Allt är redo inför morgondagen. Stackars grannarna, dem säkert har börjat undra över alla lappar jag hänger upp om att jag fyller år och kanskeee blir för hög ljud. Dem undrar säkert hur många gånger under året jag fyller år eller hur många människor det bor i den lilla ettan. Hur som fallet så börjar jag bli också lite orolig, undrar hur många gäster mitt rum rymmer! Men hur som helst alla är vällkommna, vi får hänga på gardiner. Jag repeterar om och om igen i mitt huvud - ta inte sönder eller förstör någons skjorta, måste uppföra mig, måste uppföra mig. Som tur är alla mina vänner bekanta med mina dolda, mörka sidor. Jag fuckar ut åt alla oss my friends!

Min lediga dag spenderar jag på biblioteket i sök efter coola böcker som jag ska låna och sedan låta ligga på hyllan. Igår fick man utbrått på jobbet, den här gången grinade jag inte. Utan gapade stort. Jag har varnat dem förut, mucka inte med mig när jag har pms. Och aldrig, aldrig behandla mig utan uppskattning. Jag kan slita, slava, stressa mig till depression, slita på kroppen, jobba för två - men allt detta täcker inte feta lönen (skryter). Jag vill känna mig uppskattad, om inte det går - åtminstonne låt mig vara, säg inget!!! Räcker det? Vågar man lämna ett jobb där man får bra betalt (skryter igen), får välja arbetstider, trakassera personalen, vågar man lämna det för uppskattning och bra behandlig? Uppskattnig betalar inte hyran, det vet jag. Måste eftertänka. Igår blev man full på afterwork med kära Isabelish. När vi började med jag-älskar-dig fyllosnacket var det dags att gå hem. Och gissa om jag inte satte på min favorit skiva om "inre resa" och gissa om inte Isabel somnade. Nu får det räcka dem får hitta vägen själva! Så vänner är ni redo? Lördag. Vasastan. Vi myser först, sedan fuckar vi ur (dem som vill). Men, ingen, ingen, ingen, ingen sambuca. Jag pallar inte med min ondatvillingsyster! Hon är skamlös, men åandra sidan är hon så jävla beundrasvärt fri!! Så kanske bara lite sambuca...

Söndag-liggsår! Min ondatvillingsyster var på off ett bra tag! Och man har inte tänkt på henne, inte heller saknat så mycket. Så pass länge sedan det var man mötte henne, att man har glömt hur man framkallar henne - Sambuca is the anser! "hej jag heter Mogly och vad tycker du om vargar?"- ingen raggnings replik jag rekomenderar. Ångesfyllda dagar är som evighet i helvetet. Inte ens att man är poppis bland barnen hjälper! Snälla kan känslan ta slut! Ligger och lyssnar för tionde gången på Prem Rawat. Syster hann lyssna första fem minuter,vi kan nog säga att hon är inte redo, hon ligger och snarkar respektlöst till min Gurus röst. Abriii! En resa inåt! Det finns en stund, då barnet ska födas och alla som är i rummet trots deras tidigare förväntninga - pojke, flicka, framtida läkare, advokat osv. När stunden är inne, så finns det bara en sak som betyder mest för dem "andas eller inte?"! Och det slutar aldrig vara det mest betydelse fulla...

Kära,kära blogg! Jag lovar jag har haft ångest varje dag som jag inte har hört av mig! Jag sitter på 7-eleven,IGEN. Det roliga tog slut när min vän skulle ha tillbaka sin dator.Hur som helst, jag har återuppstått. Precis när jag skulle gå under, allt blev mycket bättre. Under tiden så har världen blivit kaos. Alla börjat gå till kyrkan, söka sig till religion och bla bla bla. Medans jag mår underbart, fast humöret svänger då och då har jag förståt en sak! Att vi söker freden bort om oss själva och just därför går vilse! Den finns precis där den ska, inom oss! Nu fattar jag bättre huvudvärksframkallande ordspråk :" Många känner inte, dem tror att dem känner..." Tro inte, känn, bre! Nu ska vi se vad har hänt utöver...ungarna börjat skvallra på praktiken, nu ska jag bli riktigt hitler mot dem. Det lönar sig inte att låta dem sätta koppel runt halsen och springa runt! För att när dem blir utskällda..."Maria sa att vi fick"! I tisdags fuckade man ur på Soup bar,normalt. Helgen blir lung, för att käresta mor kommer snart och vi ska till Paris!

Allvarligt människor!Det får snöa hur mycket som helst och det får va hur kallt som helst, så länge det inte skadar min ekonomi, inte en kotte igår på restaurangen. Inga människor - inga para = inget kul alls! Ligger och njuter av min säng, så skönt att skolka från praktiken. Inte för att jag inte trivs, tvärtom så är jag ganska populär bland barnen. Har ni hört...tydligen, enligt en flicka på förskolan så är jag VÄRLDENS BÄSTA FRÖKEN! Sug på den! Innan jobbet ska jag till Gunilla (min psykolog) som har börjat gå mig på nerverna. Eller rättare sagt fakturor hon skickar. Dagens ämne blir nog - hur man ska vara ärlig om sina känslor om man inte själv vet vad man känner? Behöver man tid? Men ju mer tid går desto mer blir allt komplicerad...fuck! Medans jag grubblar, njut av den här sköna, sköna
låten...