Hellre en idiot...

Besvikelsen. Den svider i knäna har jag upptäckt. Men den var inte så stor eller viktig, så det gick över ganska fort. Som tur. Så hellre desperat efter spänning än halv levanade, det har jag kommit fram till. Jag är singel! Att vara själv är inget jag är vann vid och just därför det är något jag måste öva på. Jag har mig själv, det är ju en av dem bästa saker redan. Konstigt nog så längtar jag ofta till något tryggt, någon som vill ha just MIG. Men när den dörren öppnas och en fin kille bjuder in mig...Jag vill inte in i hans trygga trygga hem, väggar är som alla måsten, alla får och alla får inte! Jag vill springa därifrån, jag vill springa fritt som en vildhäst utan ägare, utan måsten och jag vill att "han" ska springa fritt bredvid. Jag vill aldrig bygga trygghetsväggar runt oss, jag vill att vi ska springa fritt bredvid, för att vi vill...  

Jag måste vara säker på att ingen har glömt hur jag ser ut!!