Hellre en idiot...

Min lediga dag spenderar jag på biblioteket i sök efter coola böcker som jag ska låna och sedan låta ligga på hyllan. Igår fick man utbrått på jobbet, den här gången grinade jag inte. Utan gapade stort. Jag har varnat dem förut, mucka inte med mig när jag har pms. Och aldrig, aldrig behandla mig utan uppskattning. Jag kan slita, slava, stressa mig till depression, slita på kroppen, jobba för två - men allt detta täcker inte feta lönen (skryter). Jag vill känna mig uppskattad, om inte det går - åtminstonne låt mig vara, säg inget!!! Räcker det? Vågar man lämna ett jobb där man får bra betalt (skryter igen), får välja arbetstider, trakassera personalen, vågar man lämna det för uppskattning och bra behandlig? Uppskattnig betalar inte hyran, det vet jag. Måste eftertänka. Igår blev man full på afterwork med kära Isabelish. När vi började med jag-älskar-dig fyllosnacket var det dags att gå hem. Och gissa om jag inte satte på min favorit skiva om "inre resa" och gissa om inte Isabel somnade. Nu får det räcka dem får hitta vägen själva! Så vänner är ni redo? Lördag. Vasastan. Vi myser först, sedan fuckar vi ur (dem som vill). Men, ingen, ingen, ingen, ingen sambuca. Jag pallar inte med min ondatvillingsyster! Hon är skamlös, men åandra sidan är hon så jävla beundrasvärt fri!! Så kanske bara lite sambuca...